Fotbollstränaren

Igår när jag vaknade så var jag maken som firade träbröllop!
Idag när jag vaknade så var jag fotbollstränaren som skulle genomföra ett träningspass med grabbarna.

Jag tyckte om igår.
Jag tyckte om idag också...
22 tappra spelare som ville träna med sina kamrater en Lördagseftermiddag i November.
Det är riktigt stort det.
Betänk att det är 6 månader tills seriespelet drar igång och att det är relativt giltligt att inte vilja spela innefotboll.
De flesta tycker dock att det är skitroligt och bara kör på!

Jag vet många klubbar i trakten i mycket finare division än den vi håller till i som skulle vara glada över en närvaro som vår.
Jaja, kan man tänka! Nu är det bara 2 träningar avklarade...
Spelar ingen roll överhuvudtaget. Det finns ingen tanke på att det skall gå ner i närvaro framöver heller.

Jag blev ordentligt varm i hjärtat idag på träningen dessutom!
Det finns trots allt tid för reflektioner också. Även på en fotbollsträning.
Missuppfatta mig rätt nu.
Det är extremt roligt med alla som kommer på träningen.
Det finns spelare som man räknar kallt med på i princip alla träningar.
Dom är guld värda såklart och det är dom man baserar verksamheten på.
Men så finns det dom som kommer och förgyller emellanåt.
Dom killarna som kanske egentligen inte kallar sig för fotbollsspelare utan bara känner för det ibland.
Dessa pågar är hjärtligt välkomna när dom kommer och man hoppas att dom får ut något av det när dom är där.

Idag var hjälten Svensson!
Vi känner till hans belägenhet med hälsan, men vi låter det stanna utanför fotbollsplanen.
Han är bara "Räkan" när han kommer och det måste vara så.
Jag blir så jäkla glad när han dyker in genom dörrarna och han hör hemma så enkelt liksom!
Jag kan tänka i efterhand att det är väl fan egentligen.
En strålande kille som han skall inte behöva genomlida som han får göra.
Osså har en annan mage att klaga när man är kass i magen, ungefär!

Imorgon när jag vaknar är jag pappa!
Fars dag väntar!
Jag tror att det blir en bra dag!
Det blir det för Svensson också!