2-2 kändes inte okej efteråt även om man egentligen inte är helt säker på om man är nöjd eller missnöjd!
Vi behövde den där segern så mycket och vi förtjänade den ordentligt, men det blev bara en pinne ändå!
Det är man missnöjd med.
Men samtidigt så jämför man lite med hur det sett ut tidigare.
Bristande uppslutning och en halvhjärtad insats emellanåt!
Jämför man med det så kan man inte vara missnöjd!
Med den uppställningen som vi hade igår så kan vi klara av detta mot alla odds!
Det ser otrevligt ut, men om vi varit vana vid läget i Torsdags så hade vi gjort Sibbhult olyckliga.
Tror att vi hade lika många målchanser i den matchen som vi haft totalt på hela säsongen tidigare.
Det gav hopp trots allt och kan vi upprepa den insatsen vi gjorde mot Sibbhult så kan vi röra en hel del lag i höst.
Om det räcker vet vi inte, men i helvete at tvi tänker ge upp redan nu.
Icke.....
Jag skall inte till sjuan och det skall inte heller killarna eller klubben...
Icke....
Killarna visade upp en sida av sig själva som vi nästan glömt att den fanns.
Offervilja, hjärta och en kamratskap på planen som var briljant.
Inte tu tal om saken att de nya ansikten som kom in gjorde skillnad.
Krisse, Jönsson, Ebbinge, Magnus gjorde väldigt bra ifrån sig och bidrar med en glädje som verkligen behövs.
Med Johan tillbaka dessutom så kom alternativen på köpet.
Det var roligt!
Mindre roligt är det alltid dock när man tvingas sidsteppa folk som man tidigare behövt.
Tobbe Perde, Herminator, Ollie och några till hamnade vid sidan av helt plötsligt och även om det är precis så det måste vara så är det ändå tråkigt då man verkligen tycker om dessa grabbar.
Lättare att peta ett rötägg än en bra kille liksom.
Hoppas att det tas emot på rätt sätt dock även om jag hört och sett att det inte föll i god jord på riktigt alla håll.
Nu är det uppehåll över sommaren.
Vi håller ifrån fotboll i 4 veckor och samlar kraft och laddar batterier.
Batterier ja...
Det behövs nog på flera håll.
För egen del så har såklart våren varit jobbig.
Det blir många timmar som får läggas i onödan när det hela tiden blir luckor i truppen.
Väldigt många timmar vissa veckor och det är inte alltid så skoj.
Man är inne i detta för att man vill göra bra saker för killarna och för klubben, men när inte killarna själva vill alltid så känns det rätt kass.
Jag är inte tränare alla gånger utan emellanåt även psykoterapeut, medicinsk rådgivare, äktenskapsrådgivare , medlare, tiggare och ibland även trollkarl.
Hade man haft folk att tillgå så hade man bett folk dra åt helvete ibland, men det finns inte utrymme för det liksom.
Man får tugga i sig och be om nästa vecka istället för att be folk ta sitt pick och pack och sjappa...
Svälja sin stolthet!
Ibland funderar man på vad man pysslar med egentligen.
Alternativet att vara hemma med familjen och göra grejor med dom är inte dumt det heller.
Det är ändå en 20-25 timmar i veckan som läggs på detta och det är ganska mycket tid av ens vakna existens.
För mycket?
Inte när det är som senast.
När gensvaret finns och resultatet syns så är det värt varenda sekund.
När killarnas ögon lyser och adrenalinet pumpar så vet man exakt vad man håller på med och man vet exakt varför.
Man älskar att vara med i den typen av lag.
Den typen som springer de extra metrarna och offrar sig hänsynslöst för varandra.
Då är det värt det...
Oavsett om man har fyra poäng i tabellen eller 44...
Det spelar egentligen inte så stor roll.
I Torsdags så tror jag att mina ögon lös när jag kom hem till Fröken Fruga efter matchen.
Trots att klockan var nästan 10 och man hade varit igång sedan tidig morgon i ett sträck!
Jag tror att dom lös ordentligt för då var det roligt igen!
Riktigt roligt....
Hösten?
Bara ögonen lyser så...
Nästa år?
Det tar vi senare....
