Det var en gång

Jag funderar på en sak!

Jag har inte sovit två nätter i rad i min egen säng på väldigt länge.

Ja, jag vet att det låter konstigt och jag vet också att det förmodligen fanns en tid i livet när detta sågs som en bragd, men riktigt så roligt är det inte.

Jag har blivit degraderad, deporterad, körd på porten eller vad ni vill.

Petad helt enkelt.

Men visst. Kolla på bilden intill så förstår ni att det är bäst att knipa igen.

Det charmtrollet är man helt körd emot på alla sätt och vis ändå.

Så fort det finns möjlighet så sticker lilleman in frågan till mor huruvida det är okej om han sover hos mamma. I regel slutar det med att jag tar mina kuddar och flyttar in i pojkrummet.

42 år gammal man som ligger och tittar på en dödskalleplansch innan sovdags.

Patetiskt?

Jo, kanske lite men det är bara att gilla läget.

Det kommer väl att gå över det också och kanske man då får en chans att flytta tillbaka.

Eller så är det så pass att det vid det laget är dags att fixa skiljda sovrum?

Vi får se.

Inatt sover jag i pojkrummet igen förresten...