En helt vanlig Söndag

Det är inte lätt att undgå att det är Söndag idag.
Det känns liksom i hela kroppen..
Nej, det var inte fest igår på det viset och har inget med eventuellt intag att göra.
Det är bara Söndag.
Slappt och lite småtråkigt i väntan på att väckarklockan skall ringa imorgon bitti.

Det är officiellt nu att jag tackar nej till fortsättning som tränare i gamla GoIF.
Trodde att Fröken Fruga skulle sätta köttbullen i halsen när jag berättade det.
-Trodde jag aldrig, sa hon.
Det var ingen annan som trodde det heller. Inte ens jag...

Efter en säsong som den som varit så behöver laget och även jag ett andrum ett tag.
Det har varit ett jobbigt år för coachen och då syftar jag inte enbart till förlusterna som radats upp på ett olustigt pärlband.
Dom vänjer man sig lite vid och är man en optimist som jag så finns det nästan alltid något bra att hitta och ta med sig. Så är det.

Beslutet kom ganska snabbt. Efter Gärds Köpinge matchen då killarna "ballade" ur fullständigt och under Onsdagsträningen då jag insåg klart och tydligt att det inte stämde riktigt längre.
Jag kände att jag fortfarande tycker att det är sjukt roligt med tränargrejen när jag tänker på hur det borde vara och hur det har varit.
Tyvärr gick det upp för mig i Onsdagskväll på träningen att det är som mest roligt när man inte är på Idrottsplatsen.
Spelare som griper efter halmstrå och hoppas på att lagkamraterna skall ta tag i det till nästa år och att vi kanske, kanske blir lag till helgen som kommer.
Det är inte seriöst och då är det inte roligt.

Jag har givetvis en del i att det inte blivit bättre i år.
Jag har tagit några felsvängar, kan jag tänka.
Lustigt vore det kanske annars, kan man tycka då det inte alltid funnits någon direkt att bolla med.
Inte någon som man kunnat diskutera träningsupplägg med och inte någon att bolla uppställningar och taktiska grejor med.

Jag vet inte riktigt hur, var och när som sakerna gick fel egentligen.
Svårt att analysera och jag vet inte var jag skall börja.

Klart är det att jag även idag hade gått med på den målsättning som killarna satte upp på försäsongemötet i våras.
En 5:e plats i serien som sämst skulle det bli.
Förvisso var det ett par veckor innan John Beck stack till Åsum och med honom 20 mål.
Det var inte orealistiskt på något sätt, för det var ett gott gäng med flertalet goda fotbollsspelare.
Med försäsongen i minne så kan jag inte förstå att vi nu är ett division 7 lag till nästa år!

Tittar på en tänkt startelva med de spelare som vi har i nuläget och tittar på en 16-mannatrupp som definitivt inte borde kunna åka ur en serie som denna sexan.
Problemet är att den startelvan aldrig spelat och den truppen som jag ser aldrig varit ens nära att vara fulltalig.
34 spelare i ett A-lag är inget gott tecken och det blir inte heller något gott resultat av det.
Det vet vi nu om inget annat.

Jag vet också hur många timmar som blivit nedlagda på saker som inte borde ägnas så mycket tid år.
Hur många Fredagskvällar har jag och familjen egentligen kunnat tillbringa som en familj?
Det har jagats spelare och det har bollats uppställningar efterhand som återbuden haglat in.
16 spelare kallas till match. En eller två som inte kan är normalt, kanske...
Det är inte helt normalt när 7-8 inte kan spela i ett A-lag.
Och ändå ha mage att kalla sig fotbollsspelare...

Det jag vet är att jag egentligen inte på något sätt är redo att lägga av med fotbollen och jag vill inte det heller.
Jag tror fortfarande att jag kan tillföra en del i ett lag med både glädje och viss kunskap och hoppas faktiskt att det kan bli så.

Problemet för min del är såklart att jag varit blå så länge.
Kan tro att jag är så förknippad med Rinkaby vid detta laget så att jag inte ens blir ett alternativ för andra lag när det diskuteras tränaruppdrag.
Hoppas inte att det är så.

Hade varit roligt att få prova vingarna i en ny omgivning med spelare och väggar som man inte känner utan och innan.
Riktigt roligt!

Nu är detta ingen platsannons på något sätt för er som tror det.
Jag har fått chansen att prova på en sak som många säkert drömmer om.
Så sett så är jag nöjd och belåten och jag är inte ute efter ett extraknäck heller.
Jag har så det räcker med både fritidsaktiviteter och inkomster men den glädjen som fotbollen kan ge i sina bästa stunder tillsammans med vänner är svår att hitta i det "civila".
Den biten kommer jag att sakna så det svider i skinnet...

________________________________________________________________________________

Övrigt..

Vet ni den lilla vagnen som står utanför Elgiganten på Härlöv som fixar Thaimat?
Har käkat där ett par gånger och inte direkt torskat på maten.
Kvinnan som äger och driver vagnen heter Wonnaporn Nilsson...
På tal om namn som äger...

Fröken Fruga köpte ett fint ljus häromdagen.
Det såg ut som ett helt vanligt ljus och det skulle vara doft i det dessutom.
Jag är inte så förtjust i doftljus eftersom dom ger huvudvärk allt som oftast.
Så var det nu också, men inet pga doften för en gångs skull.
Denna gången så hade ljustillverkaren fått tuppjuck och fått för sig att ljuset skulle byta färg var tredje sekund.
Det vita ljuset blev rött för att sedan skifta till blått.
Gult, orange, grönt och så vidare.
Fruktansvärt...

Jag bad Grabbarnas Grabb gå och säga till Fröken Fruga att jag fick epilepsi i förhoppning om att kanske ljuset skulle släckas och kanske dö.

Grabbarnas Grabb gick till sin mor och berättade väldigt myndigt..

-Mamma, pappa har fått äppelcider..

Inte ett ljud ifrån en oförstående Fröken Fruga och det är lätt att förstå..

Epilepsi/Äppelcider...

Allt för idag...