Semestern är över nu.
Det har varit en bra semester.
Det brukar det förvisso vara, det hör ju lite semester till att vara bra liksom.
Men ändå så känns det som om just denna semestern varit lite extra bra.
Passar mig riktigt bra att vakna upp på morgonen och inte riktigt veta alltid vad dagen har i sitt sköte liksom. Ta dagen som den kommer och anpassa sig efter dagsform och väder.
Blir det däcket o Poolen eller blir det en dagsutflykt?
Blir det en arbetsdag i trädgården eller kanske en förmiddag framför datorn?
Stranden?
City?
Ja, ni fattar...
Lite så har det varit i år och vi har hittat på en hel del känns det som.
Bra grejor!
Nu är jobbet igång igen alltså.
Det är också bra.
Lite i rätt gängor igen på något sätt.
Rutiner är skit, men ändå ganska tryggt på något sätt.
Ser hösten an på ett förväntansfullt sätt.
Fotbollen skall avslutas snyggt ända in i Oktober månad.
Vet inte ännu hur det blir efter Oktober utan fokuserar på att avsluta säsongen på ett värdigt sätt trots att det inte ser helt underbart ut.
Killarna är lika fantastiska ändå och på den fronten spelar det mindre roll om vi har 4 eller 40 poäng i tabellen. Dom är fortfarande en ynnest att få umgås med.
Även om det ibland känns tungt att vara borta ifrån la familia så mycket på vardagskvällarna så håller man sinnet ungt och kroppen i någotsånär schack.
Mycket spännande på jobbet väntar i höst och det blir en tuff höst där också.
På hemmafronten så väntar väl egentligen inte så mycket så sett, men det dyker alltid upp något där också.
Grabbarnas Grabb är en tvåaklickare nu och mäkta stolt över det.
Coolt att vara störst i klassen liksom.
Det är ju det han är den lille långe killen.
Troligtvis så är det efter sin far som var ganska välväxt under skoltiden.
Stannade som väl var på 1.82, men nådde den höjden ganska tidigt om jag minns rätt!
Hoppas så att hösten blir en bra start för honom i tvåan.
Är lite brydd över ett par saker med honom och hoppas att de frågestecknen rätas ut.
Vi får se...
Imorgon match mot IK Kamp hemma på välstampad mark.
En "måstematch" för att hålla hösten vid liv fortbollsmässigt.
6 matcher kvar och vi måste vinna minimum 5 för att ha en rimlig chans att hänga kvar i serien.
Inte säkert att det räcker ändå, men det är så vi ser på det åtminstone.
En match i taget med start imorgon.
Vi har spottat upp oss, men inte fått betalt.
Kanske paytime imorgon?
Sidor
Denna blogg
Här kommer du att hitta en del funderingar kring allt som är relevant!
Relevant är i första hand allt det som ligger mig varmast om hjärtat vilket innebär att det kommer att skrivas några rader om fotboll, familjen, vännerna och ibland även om jobbet!
Relevant är i första hand allt det som ligger mig varmast om hjärtat vilket innebär att det kommer att skrivas några rader om fotboll, familjen, vännerna och ibland även om jobbet!
onsdag 22 augusti 2012
onsdag 15 augusti 2012
I´m in love
Alltså det är inget fel alls på Gigh Chaparrall där vi var några dagar förra veckan.
Vi hade några riktigt bra dagar med lek och bus och en hel del god mat.
Inget snack om det...
Men igår tog jag och packade in familjen i kärran för att möta min nya kärlek.
Vi var på Tjärö i Blekinge skärgård.
Vet verkligen inte såhär i efterhand varför jag inte varit där förut, men jag lovar att det kommer att bli ändring på det.
Bara färjeturen ut till Tjärö är värd en hel del med alla kobbar och skär som man kan beskåda.
Det fanns så otroligt mycket vackert att titta på och jag visste knappt att människor kan ha det så bra.
En härlig natur med klippor och underbara utsikter.
En riktig klapp på käften för själen liksom.
Nu var det bara för en dag, men jag har redan lovat mig själv att det kommer att blir ett flertal dagar på ön nästa sommar.
Jag kommer att knö in mig i en av de små härliga stugorna som ligger bara ett stenkast ifrån vattnet.
Jag skall isolera mig ifrån er fullständigt genom att lämna telefoner och allt sådant hemma.
En kappsäck med lite käk och ett par böcker sedan är jag hemma.
Jag lovar er att jag föll pladask för ön och jag menar det.
Vi snackar kärlek och jag vill på något sätt nästan ligga med Tjärö...
söndag 5 augusti 2012
Camping
Alltså en inbiten campare hade förmodligen aldrig slutat skratta, men nu är jag och grabbarnas grabb också två utav friluftsfolket.
En natt i ett tält beläget cirka 5 meter ifrån huset är kanske inte att betrakta som hardcorecamping direkt, men det räckte för att tillgodose grabbarnas grabb´s äventyrslystnad för denna gången.
Han inredde tältet med allt som kunde tänkas vara mjukt och det var inte helt enkelt att ta sig in pga alla täcken och kuddar som skulle få plats.
Vi gick ut till det inredda campingstället vid 23 tiden.
Tänke att ju senare desto bättre är insomningssynpunkt...
Vi hade med oss varsin nattmacka och lite dricka.
Spotify ordnades och vi satte i oss våra mackor under viss spänning.
För honom var detta riktigt spännande och vem var jag till att tycka annorlunda, åtminstone för hans skull om inget annat.
Strax efter midnatt så började han tröttna på mina historier om Indianer och cowboys och vi beslöt oss för att försöka sova.
Invirade i goa täcke så skulle vi väl kunna hålla värmen åtminstone en stund?
Grabbarnas Grabb somnade på tre röda och det gjorde även jag så småningom.
Pappan i tältet vaknade så fort som det var dax att vända på sig och det var det ganska ofta.
Det är hårt att ligga på en gräsmatta liksom och eventuella underlag hjälpte inte så mycket.
Varje gång jag vaknade till så checkade jag av Grabbarnas Grabb och varje gång så insåg jag snabbt att han sov som en kung.
Han rörde sig inte ens, där på sin plats och han som brukar vara en propeller utan dess like.
Han sov riktigt gott, där i sin hörna!
Fram till 06.00...
Då vaknade han och ville gå in.
Helt i sin ordning såklart.
Pappan i tältet låg dock kvar.
Jag hade äntligen hittat en position som dög för att slagga i.
Den ville jag inte riktigt ge upp sådär plötsligt och beslöt mig för att ta campingen på allvar en stund till.
Jag vände mig i tältet och när jag någon timme senare gav upp och gick in i civilisationen igen så fannn jag Grabbarnas Grabb djupt sovandes i sin egen säng.
Han hade haft en mäkta bra natt i tältet och var så fasligt nöjd med experimentet.
Jag känner mig som en riktigt bra pappa idag.
Fast en lite sliten sådan.
Tar nog fem på soffan om en stund...
lördag 4 augusti 2012
9/1000 sekund. För helv...
Kan inte låta bli att irritera mig lite idag.
Kristianstadstösen Lisa Nordén tog alltså silver i London OS.
I Triathlon...
Bra det!
Riktigt bra!
Att hon är ifrån Kristianstad och tävlar för Kristianstads Triathlonklubb är stort i sig, men att hon faktiskt verkar uppriktigt glad för sitt silver är ännu bättre.
Det är en bragd faktiskt.
Kolla här:
Alltså, på riktigt!
Töserna som ställer upp i den tävlingen skall först simma 1500 meter i ganska kyligt vatten.
Det är motsvarande 187 längder fram och tillbaka i min pool, typ...
När dom väl klarat av det så skall dom upp på cyklen...
40 kilometer. 4 mil..
Alltså in till stan och tillbaka igen.
Iklädda baddräkt.
När dom väl klarat av den utmaningen och förnedringen så skall dom kuta 10 kilometer ytterligare.
1 mil. Till Rinkaby iklädda samma baddräkt...
Jag tycker att badbyxorna kliar ganska fort efter att man kommit ur vattnet.
Det måste i sig vara ganska plågsamt.
Det som är en bragd i sammanhanget, är att efter denna pärs fram och tillbaka i vatten, på cykel och i löpspåret ( I samma baddräkt) så kom hon tvåa!
Hon kom i mål 9/1000 efter en tjej ifrån Schweiz.
9 fucking hundradelar.
Det är så lite så att det inte ens finns. Det finns alltså nästan inte!
Hon är alltså i mål i princip samtidigt som vinnaren och det krävdes målfoto.
Bragden ligger i att uppskatta detta. Och att se det som en positiv grej.
Hur fanken kan man det?
Jag hade gått i taket fullständigt.
Förmodligen så hade jag prylat Schweiziskan sönder och samman när jag ändå var igång.
Jag hade verkligen inte stått i TV och sett glad och nöjd ut. Tacksam för ett silver.
Visst är ett silver bra och visst är det bättre en ett brons eller ingenting alls, men 9/1000 av en sekund är för fan så irriterande så man spyr.
Jag hade spytt.
Först över simningen.
Sedan rätt över cyklen och sen i löpspåret.
Avslutningsvis över Schweiziskan.
Jag hade tagit cyklen och pressat ner den i TV reporterns hals när han frågade vad hon kunde gjort annorlunda. Jag hade tagit den våta baddräkten och tvingat in den i örat på hela jävla London OS och sedan hade jag aldrig mer ens tänkt tanken på att vare sig simma, cykla eller kuta!
Aldrig!
Men visst!
Grattis till Silvret!
Kristianstadstösen Lisa Nordén tog alltså silver i London OS.
I Triathlon...
Bra det!
Riktigt bra!
Att hon är ifrån Kristianstad och tävlar för Kristianstads Triathlonklubb är stort i sig, men att hon faktiskt verkar uppriktigt glad för sitt silver är ännu bättre.
Det är en bragd faktiskt.
Kolla här:
Alltså, på riktigt!
Töserna som ställer upp i den tävlingen skall först simma 1500 meter i ganska kyligt vatten.
Det är motsvarande 187 längder fram och tillbaka i min pool, typ...
När dom väl klarat av det så skall dom upp på cyklen...
40 kilometer. 4 mil..
Alltså in till stan och tillbaka igen.
Iklädda baddräkt.
När dom väl klarat av den utmaningen och förnedringen så skall dom kuta 10 kilometer ytterligare.
1 mil. Till Rinkaby iklädda samma baddräkt...
Jag tycker att badbyxorna kliar ganska fort efter att man kommit ur vattnet.
Det måste i sig vara ganska plågsamt.
Det som är en bragd i sammanhanget, är att efter denna pärs fram och tillbaka i vatten, på cykel och i löpspåret ( I samma baddräkt) så kom hon tvåa!
Hon kom i mål 9/1000 efter en tjej ifrån Schweiz.
9 fucking hundradelar.
Det är så lite så att det inte ens finns. Det finns alltså nästan inte!
Hon är alltså i mål i princip samtidigt som vinnaren och det krävdes målfoto.
Bragden ligger i att uppskatta detta. Och att se det som en positiv grej.
Hur fanken kan man det?
Målfotot |
Gratulera, my ass... |
Jag hade gått i taket fullständigt.
Förmodligen så hade jag prylat Schweiziskan sönder och samman när jag ändå var igång.
Jag hade verkligen inte stått i TV och sett glad och nöjd ut. Tacksam för ett silver.
Visst är ett silver bra och visst är det bättre en ett brons eller ingenting alls, men 9/1000 av en sekund är för fan så irriterande så man spyr.
Jag hade spytt.
Först över simningen.
Sedan rätt över cyklen och sen i löpspåret.
Avslutningsvis över Schweiziskan.
Jag hade tagit cyklen och pressat ner den i TV reporterns hals när han frågade vad hon kunde gjort annorlunda. Jag hade tagit den våta baddräkten och tvingat in den i örat på hela jävla London OS och sedan hade jag aldrig mer ens tänkt tanken på att vare sig simma, cykla eller kuta!
Aldrig!
Lisa Nordèn |
Mat-Tina |
Men visst!
Grattis till Silvret!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)