Fy fan vad tungt

Den stora premiären är avklarad...
Den stora förlusten för året också förhoppningsvis.
Det blev inte riktigt som vi tänkt oss!

Näsby skulle komma ut hårt, det visste vi och det var vi förberedda på.
Lite besviken för att vi inte kunde hålla dom ifrån oss bättre, men visst gnetade vi till oss 0-0 i halvtid.

Vi skulle prova den stabbiga backlinjen i deras lag mer, men det kändes som om vi inte fick chansen till det. Tiden skulle ju tala för oss, men vi blev bestulna på tiden efter några ytterst tveksamma ingripande av den svarte chefen.

En man mindre i 60 minuter blev för mycket till slut. Vi orkade inte.
I benen var det inga problem, men skallarna värkte.
Frustration, ondska och en känsla av orättvisa tog överhanden.
I ett annat läge skulle de ingredienserna kunnat ha blivit en tändvätska till något positivt, men denna gång tärde det ner oss istället.

Jag hade en känsla efteråt att vi skulle vilja spela om matchen.
Börja om ifrån noll liksom.
Ge oss en chans till?

Det lär inte komma, men det återstår 21 matcher detta året och såklart kommer vi tillbaka.
Som Caplander skrev i sitt mail idag:
Hade det varit ett annat lag så hade man varit orolig, men ni är Rinkaby och ni kommer alltid tillbaka!

Sant!
Vinnarskallarna i laget tillåter inte ett debakel till nästa match.
Det är jag trygg med.
Sibbhult skall få sota för premiären dom stackarna!

Jag funderar mycket efter matcherna.
Jag älter om man skall vara ärlig.
Vad kunde vi gjort annorlunda?
Vad gjorde vi bra och vad måste ändras på?

Jag tror att premiären haussades för mycket för grabbarna och det får jag ta på mig big time!
Alla tickar inte som jag där.
Jag älskar när det är puls och jag går igång på adrenalin medan killarna tycks föredra lunken.
Kanske skulle det varit en träningsmatch i raden igår.
Kanske det passat oss bättre att gå ut utan egna förväntningar?
Men vi har ju gjort det så bra fram tills igår och självförtroendet var/är på topp och då skall vi väl få slå på trumman lite?

Inget svar på det egentligen, men jag vet att jag längtar till nästa helg då vi får gå på igen.
Tillbaka till spåret...

Forza