Dum i skallen....

Mycket med fotbollen i bloggen nuförtiden kan man tycka, men så är det ju vid denna tiden på året.
Träningar, A-lag, B-lag och idag åskådare på P14 matchen mellan Rinkaby och Hässleholms IF.

Det blir några kvällar i veckan av det...
De kvällarna som det inte är aktivitet så sitter man i regel en stund och antingen kallar spelare till match eller så planerar man träningar och funderar på matchen som kommer eller den som just passerat.

Att vara tränare i Division 6 kan tyckas vara en smal sak, men då vet man inte vad man pratar om.
Fanken vad det tar tid och fanken vad det kräver sin man.
Och fanken vad det kräver av sin mans familj...

Fröken Fruga ryste på huvudet ordentligt när jag i förmiddags gav mig iväg för att titta på P14.
Räcker det inte med A och B, tyckte hon?

Klart att det gör, men det är ju några av ungdomarna med på en hörna på våra träningar och till och med på bänken i seniorlagen och då är det ju väldigt intressant att se dessa ungdomar i sin naturliga miljö också.

Kan ha glädje av det en gång kanske...

För min del så är det en stor skillnad denna rundan jämfört med den förra då jag tvingades hoppa av.
Skillnaden är att det inte längre påverkar jobbet alls.
Inte negativt åtminstone.
Ibland så har man till och med stor nytta av det i kontakten med vissa kunder som reagerar på att Rinkaby`s tränare står i kassan på Swedol.
Ett bra sätt att bryta isen på emellanåt.

Det positiva är att det inte längre finns en enda själ på jobbet som bryr sig ett dugg om hur det gått i helgen.
Ett par stycken har koll på resultatet, men det blir ingas längre pratstunder om det precis och det är riktigt bra!

Alltså är det "bara" familjen som får betala för mitt lilla sidoprojekt och det är egentligen inte så bara, men Fröken Fruga är en förståndig kvinna och begriper hur mycket det är värt.
Hon vet hur jag tickar och hur bra jag mår när det har funkat på träningen.
Hon vet förvisso också hur illa jag mår efter en förlust, men det är i regel glömt några dagar senare ju...

Grabbarnas Grabb tyckte att det var toppen ifjol när Pappa var hemma på kvällarna, men för honom är det ju helt normalt att jag inte är hemma några kvällar i veckan och även om det ibland är segt att lämna honom när han har sjuk abstinens efter Pappa så funkar det rätt bra ändå!
Det är kanske detta året också det handlar om och då får det väl passera.

Ny match imorgon och kanske ny ångest imorgonkväll?
Eller också så är det världens lycka hela vägen ifrån Sibbhult!
Hoppas och tror på det sistnämnda!