Gräsänkling för en kväll...

Min Fröken Fruga är utflygen ikväll.
Det vankas återförening med de gamla lekkamraterna ifrån barndomens härliga minnesallè.
Ett antal galna tjejer (numera tanter) sin skall träffas och tillsammans göra allt för att åtmintone minnas något av allt det roliga som eventuellt hände på Barkskeppsgatan för över 30 år sedan.
Hur i hela fridens namn min Fröken Fruga skall kunna bidra med ens det minsta, har jag ingen som helst aning om för hon minns verkligen inte ett enda dugg av sin barndom.
Inte som hon under 17 år velat berätta för mig iallafall.

Det innebär en ultimat grabbkväll för oss efterlämnade!
Grabbarnas Grabb och jag stannar hemma och lattjar hela kvällen istället, utan inblandning ifrån det starkare könet! Riktigt fint det också, ibland.

Vi satt för en stund sedan och käkade middag.
Tacopaj satt riktigt fint.
Under måltiden så snackade vi som vanligt en hel del strunt och det finns inget roligare än att sitta och prata med en förståndig sexåring om livets allvarligheter.

W frågade mig under middagen om jag Älskade Mamma mycket?
-Ja, absolut, så gör jag det, sa jag!
-Din mamma är den bästa kvinna som finns!

-Du är väl ganska glad över att jag föddes också, Pappa?
- Det kan du ge dig på, sa jag! Det är den lyckligaste stunden i mitt liv, svarade jag!

En lite konstpaus senare så konstaterade Grabbarnas Grabb följande:

- Pappa, man kan konstatera att din snopp gjorde ett rätt bra jobb.....

Ridå!
Vad säger man där?
Kan nog utan tvekan avslöja att det var Tacopaj över hela köket.
Att behålla den i munnen var en omöjlighet, kan jag nog påstå!

Det har äntligen kommit in lite kommentarer i denna blogg.
Det är jag tacksam för!
Tack till Martin "Kuckelimuck" Karlsson och Mats " Taxen" Svensson för det.
Är trots allt ganska typiskt att de kommentarer som kommer kommer ifrån ett Vanneberga och ett Viby hjärta!
Intressant och en trevlig treenighet uppstår!

Enligt de fåhövdade kommentatorerna som är önskemålet att denna blogg skall kommentera den lokala fotbollen lite mer!
Det kommer säkert att bli så också längre fram , men just nu så känns det precis som i ungdomens glada dagar då det tagit slut flickvännen.
Avhållsamhet och tankeblockering är och var den bästa medicinen mot saknad och hjärtesorg.
Så känns det faktsikt lite med fotbollen just nu också efter ett aningens för abrupt avslut ifrån den.
Avhållsamhet läker förhoppningsvis de såren också för just nu är saknaden sjuk...