I det fallet så handlade uttrycket om eftersvallet till en otrohetsaffär.
Så är det sannerligen inte i mitt fall, men uttrycket passar likväl tämligen bra in.
Det är dags att vända blad.
Jag kom till Rinkaby GoIF 1990 ifrån Näsby IF.
21 år gammal och oförstörd. Åtminstone fotbollsmässigt.
Har varit GoIF ytterst trogen sedan dess om man bortser ifrån ett månadslångt äventyr en försäsong i Fjälkinge IF.
Det är många år i samma tjänst och även om det inte alltid spelats så mycket så har man kanske varit en liten ening delaktig under de åren för att hålla klubben uppe.
Spelare,Ordförande, Styrelseledamot, fotbollsansvarig, övergångsansvarig, sponsoransvarig, Tränare, lagledare. Ja rollerna har varit många och ibland långa.
Nu är det alltså dags att vända blad och det sker i samband med en klar nytändning i samband med ett fåtal träningar med Åhus IF.
Två träningar krävdes för att inse att det kändes helt rätt att byta blått mot Grönt efter alla dessa år.
Den 12:e i denna månaden är jag spelklar för Åhus.
Inte för att jag direkt har så stora planer på att få eller kunna spela, egentligen men jag får åtminstone vara med och träna med laget på orten där jag bor.
Skönt att kunna slänga sig på cykeln igen och snabbt och lätt ta sig fram och tillbaka.
Enkelt då sonen lätt kan följa med på träningen och bra med tanke på att det är ganska gott om ungar där att leka med under tiden Pappa leker med de stora grabbarna.
Det är fantastiskt att åka ner och leka lite med grabbar i samma ålder som jag själv och det är fantastiskt roligt att återigen känna att man måste bevisa något.
Det är inte längre okej för mig själv att inte ge 100% för att jag är äldre än de andra som det var i Rinkaby och det är inte längre faktum att man är helt och hållet förbi "bästföredatumet"
Killarna i Åhus är rutinerade och låter bollen gå längs med marken och man tar inte alltid enklaste lösningen, men oftast den roligaste rent fotbollsmässigt och jag gillar det.
Jag kan anamma fotbollen på ett sätt som, jag faktiskt inte trodde var möjligt längre.
Det är en kick igen och jag längtar tills nästa träning redan innan jag hunnit hem ifrån den förra.
Det är länge sedan det var så och jag är lite kär i den känslan.
Redan första gången på träningen så välkomnades man på ett sätt som jag inte förväntat mig.
Det var glada tillrop och det var fler "välkommen" än "vadfangörduhär" om man säger så.
Det är grymt skoj att återigen känna förväntan och nyfikenhet inför träningar och det är häftigt med träningar som en annan faktiskt kan klara av hjälpligt.
Just nu är jag väldigt taggad och väldigt sugen på att ta upp fotbollen för min egen del igen.
Inte endast som en del i något som skall vara bra för någon annan.
Att kunna åka ner och snöra på sig skorna för egen glädjes skull, utan att tänka så mycket mer på vad som är bra eller dåligt för gruppen i förstaläget.
Det är klart att händelsen på Idrottsplatsen senast i Rinkaby spelar in i beslutet till viss del då jag verkligen kände mig ledsen och arg på riktigt, men i det stora hela så är beslutet taget på andra grunder i slutändan.
Jag är väldigt stolt över alla år i "min" klubb och vill inte på något sätt förringa Rinkaby GoIF, men idag så tillhör inte jag längre Rinkaby liksom...
Lite försvann med Mackan och Rogge ifjol som var de sista ifrån "mina årgångar" av RGoIF.
Lite försvann med förra årets misslyckande och en del känslor försvann med de "gliringar" som jag fick utstå häromveckan. Dom kändes rakt in i hjärtat!
Som sagt så är det skönt att inte endast vara en stofil och en glimt av historien och det är skönt att inte vara en filur som måste tas med i reservlaget för att det är tvunget.
Nu är det återigen upp till mig själv att bevisa saker om jag vill spela eftersom det inte i nuläget finns ett reservlag i Åhus.
Det skulle kunna finnas med alla de spelare som passerar i revy hela tiden, men det är beslutat så i år och det är så det är för i år.
Jag är taggad och jag är belåten med detta beslut , men inser samtidigt hur märkligt många kommer att tycka det är.
Jag är medveten om att det kommer att pratas om patetiska Ekewald i Rinkaby GoIF ett tag, men hoppas att de som känner mig kommer att försvara mig lite åtminstone.
Bara för att jag är 44 år fyllda så tycker jag inte att fotboll är mindre roligt för det och jag har hittat ett sätt att utöva mitt livs längsta kärlek på ett inspirerande sätt ett tag till och den chansen är det väl ändå vansinnigt att inte greppa?
Kan jag leka med likasinnade människor i samma ålder en, eller ett par gånger i veckan så kan jag inte se något fel i det alls.
Hjärtat finns såklart i GoIF, men kroppen kommer att finnas i sin helhet på Åhus IP´s träningsplan framöver!
