Det har inte blivt skrivet på ett tag nu och det är absolut dags att ta tag i detta på riktigt nu igen kanske?
Det har varit ganska intensivt på sistone och inte funnits så mycket glöd över för denan obesökta blogg. Det är väl egentligen bara älskade hustrun som tittar in ibland och det är ganska enkelt att förklara den låga aktiviteten för henne, förlåtande som hon är..
På tal om förlåtande så är det ju klart att det blir ett tränare år ytterligare för mig i Rinkaby GoIF! Nödlösningen får stanna, liksom!
Härligt och något som jag såklart är väldigt glad över.
att släppa fotbollen riktigt ännu är jag inte redo för eftersom den fortfarande skänker så oerhört mycket glädje. Sorg också för den delen men det är säkert nyttigt det med?
Jag hoppas så att grabbarna orkar fortsätta vara lika förlåtande och uppoffrande även fortsättningsvis. Det tror jag nog och förhoppningsvis så kanske vi kan etablera oss en bit högre i tabellen så att glädje kontra sorg kan kantra över lite mer åt glädjehållet.
Hade ett litet familjeråd med goa familjen inför detta beslutet, men man kan bara konstatera att jag förmodligen har världens bästa familj! Lilleman verkade inte tro annat än att farsan skulle fortsätta. Kanske han tror att Pappa är fotboll liksom och det får han i såfall tro ett år till.
Frugan verkar ganska tillfreds med situationen och det är väl så att hon förstår hur mycket det trots allt betyder för mitt ibland ganska labila humör at få andas ut lite mellan jobb och familj.
Det är ju lite det som det handlar om.
Ett Ekewaldskt andningshål...
